Hur svårt kan det vara?

Ja, det är frågan. Svaret att göra om och göra rätt passar väl in här. Delvis iallafall 😂

Det handlar om att virka en Fedora hatt. Kan väl inte vara så svårt. Jag har ju en beskrivning som jag följer. Till saken hör att jag inte hade samma garn som på mönstret. Garnet jag hade och har kvar ska jag ha virknål stl 3,5. Men på mönstret stod det nr 3. Och det funkade med garnet.

Mönstret är vuxen storlekar, S/M-L/XL. Tänkte att jag virkar storlek S/M då det skulle vara till en kille på 10 år. Sagt och gjort. Och hatten blev bra. Dock blev den för liten.

Börja om. Tog ett garn som jag av någon anledning trodde att det var samma garn som i hatten innan. Och virknål nr3. Och virkade den större storleken. Såg ju under virkningen att det inte stämde. Men virkade klart. Det kunde ju ha blivit bra när hatten var klar. NEJ. Det blev den inte. Det var en riktig flopp. Innan det hade jag testar samma garn fast med stl 3,5 en liten biten men repade upp. Så till gatt nr två hade jag först rätt farn (som jag trodde) men fel virknål. Bytte till nr 3 på virknålen. Det blev en hel hatt, om man nu kan ens nämna det som en hatt 😂 total flopp. Där kom jag på att det var fel garn. Denna gången var det fel garn men rätt virknål.

Gör om , gör rätt. Försök nr 4. Rätt garn och rätt virknål och modell större. Den är klar. Ser dock fortfarande ut att vara för liten. Så nu är det försök nr 5 på gång. Nu med rätt garn och virknål nr 3,5. Dvs fel stl på nålen. Vet inte vad jag ska säga om denna hatt. Den är inte klar. Blir iallafall inte lika fast som förra. Kanske blir det ingen styrsel alls i den. Och då får det bli försök 6. Men då beställer jag absolut rätt garn till hatten. Då kan det väl inte gå galet? Eller?

Så är det i livet också. Ibland får vi göra om saker. Göra på rätt sätt. Är det misslyckande då? Jag ser det inte som det utan jag ser det som ny erfarenhet. Och har testat mitt tålamod. Den håller än då jag är beredd på försök nr 6 😂

Mönstret jag skriver om är på Dropps design. Och den heter Sweet Fedora. Dropps 190-35.

Första hatten som blev för liten.

Hittat hit igen.

Väldigt sen lördag kväll och jag tänkte sova. Men så helt plötsligt sk från ingenstans kom jag fram till att jag inte har bloggat på länge. Det har varit mycket, precis som för alla andra med alla dessa restriktioner och försiktighet plus privat.

Och vad ska jag skriva om nu? Så här sent när tankarna är slöare. Pga trötthet. Vad har jag gjort under tiden då jag inte har bloggat? Vad ska jag säga? Dagarna har flutit på, vardag som helg men det har ändå pågått mycket.

Jag har personligen stått på en platå. Väntat, väntat och väntat. Tiden på platån har utvecklat mig. En del är avskalat och en hel del nytt har infunnit sig. Jag har observerat , resultaten är både på gott och ont. Det som kan räknas till ont är insikten att allt är inte guld som glimmar, alla är inte vad dom utger sig för att vara. Den insikten har även fått mig att granska mig själv. Är jag den som jag utger mig för att vara? Och kommit fram till att jag är det. En del kanske inte tycker det då jag kan tyckas vara lite reserverad, och det är jag ibland. Det händer när jag känner att något inte stämmer. Och då observerar jag. Av någon anledning kan en del uppfatta mig som tystlåten. Och det är jag inte , egentligen 😂

Jag coachar , intuitivt. Då menar jag inte med tarotkort. Men jag vägleder även med dom. Jag ger healing. Änglarna ger mig budskap, likaså mina guider. Och framför även änglarnas budskap till dom som jag vägleder/coachar. Det händer inte jämt och ständigt. Det betyder inte att jag har kontakt med dom bara då och då. Utan att dom ger inget budskap just då. Av olika anledningar. Vad deras anledningar är har jag inte något att göra med. Vi kan heller inte tvinga eller beordra någon guide, ängel eller någons anhörig att träda fram. Det är helt och hållet upp till dom.

Jag har även börjat måla igen. Nu med akryl färger. Har massor med år sedan målat i olja, dvs på -70 talet.

Jag har grupper på fb:

Bithes healing and Coaching. / Bithes kreativa och dekorations sida.

Ni är välkomna till dom.

Glöm inte att du är värdefull. ❤️

Så är jag back in business

Efter en tid med kontemplation, mer eller mindre. Över allt som varit. Vad vill jag. Vad kan jag göra annorlunda osv osv.

Sen kom krånglet med nätet. Som har hållit på i ca 2,5 månader. Hoppas innerligt att det är klart nu snart. 😂 Mitt Godmanskap är avslutat, begärde om entledigande redan i februari och den 18/8 var sista dagen. Känns bra och befriande.

Mycket har tagit min energi och min tid. Och ingen mer än jag själv kan sätta riktlinjerna för det. Och så är det. Vi har alltid ett val. Oavsett vad det handlar om. Vardagliga små ting eller större. Det finns alltid ett alternativ. Sen må det hända att alternativet inte är världsbäst men det ändock ett alternativ.

Idag tänker jag på om det är någon idé att ödsla tid och kraft och försöka hjälpa människor, som inte är ett dugg intresserade av det. Även om dom har visat det innan. Är det då inte bättre att låta dom gå sin väg och stångas med sina liv. Tills dom i bästa fall förstår. Och VERKLIGEN vill få ändring i sina liv. Inte bara gnälla om sina liv, sina tidigare erfarenheter och upplevelser, om hur dom har blivit behandlade för 20-30 år sedan. Att ständigt få höra :tänk om jag kunde ändra på något i allafall i mitt liv. Men sen finns inte VILJAN där i allafall. Utan dom förväntar dig att npgon annan ska knäppa på fingrarna och vips så är det bra.

Det fungerar inte så.

Nu kanske någon tänker att nu gnäller ju du. Nej, det här är fakta över vad jag har upplevt i snart ett år.

Jag vill att människor ska ha verktygen att ändra på sina liv. Jag kan hjälpa, stötta, lyssna och berätta hur jag har gjort. Men jag kan inte göra arbetet för dom. Det är deras uppgift.

Nästa inlägg blir mer kreativ ❤️

Önskar er alla en fin helg. ❤️

©️Brigitte Cardemyr 2020

Kristaller

Många av er känner till Kristallernas områden och vad dom är till för. Förutom det etiskt vackra.

Någon kanske tänker hur kan en ”sten” påverka oss människor eller något annat? Allt har energi. Likaså ”stenar” och kristaller. Färgerna i dessa har sina energi vibrationer och vad det är för kristall har sina specifika energier. Och olika färger påverkar oss på olika sätt. Tänk på färgterapi tex.

För det är ju så enkelt att allt består av energier. Om det inte hade gjort det, med tanke på sammansättningen och energierna i beståndsdelarna så hade allt varit fritt flytande. Inget hade hållit ihop.

Kristallerna växer i vår planets inre värld. Det finns riktiga dyrbarheter inom kristaller, men det finns även kristaller som tex olika kvartsar.

Kristallerna har genomgått en naturlig förändring från vätska till fast form. Och dom formar sig själva i olika former.

Det är alltid viktigt att rena kristallerna som man har köpt. För den har gått igenom så många händer innan den har hamnat där du köper den och där kan många olika personer känt och hållet i dom. Plus energierna där dom ligger.

Kristaller har använts länge för bla healing. Långt före dom gamla egyptiernas tid. Och tänk på Atlantis. Utan att vi går mer in på det här. Och kristallerna påverkar oss människor pga att vi har samma mineraler som återvinns ur jorden. DVS vi består av samma mineraler som kristallerna.

Mer om kristaller framåt i tiden 🙂

Önskar er alla en fin onsdag ❤️

©️Brigitte Cardemyr 2020

Rensning

Rensning är bra. Ut med gammalt och gamla energier då nytt kan flöda bättre. Vi har en helt fantastisk styrelse på området där jag bor. Nu har dom beställt en container för skräp plus en för elektronik. Den stora för skräp är enorm och töms två gånger.

Så idag har det rensats på vinden. Allt det större är borta. Och jag har haft kanon bra hjälp. Är så tacksam för detta ❤️

Varför är då rensning så bra? Och hur kan gammalt bröte på vind påverka?

Tänk så här, tänk om någons huvud är proppfullt med gamla vanor, inställningar, samling av gamla oförrätter och allt annat gammalt som inte är bearbetat och inlärda mönster. Hur ska det finnas möjlighet till att ta in nytt? Nya fräscha tankar och vanor?

Eller ta en garderob som är mer än proppfullt med kläder som är för små eller för stora eller slitna eller alldeles för gamla för att du skulle vilja ha det på dig. Sen åker du och köper nytt och ska försöka få in det nya in i garderoben. Allt pressas ihop och skrynklas ihop och ser inte alls roligt ut och så ska du hitta något också.

Samma sak med gamla saker som vi kanske har sparat för att ”kan vara bra och ha” eller så har sakerna i allafall haft affektions värde och därför är dom på vinden. Sen har man glömt bort allt det där som är där uppe. (Eller i källaren). Det blir stopp. Oftast totalstopp.

Men när vi rensar. Så rensar vi samtidigt bort vår känslomässiga kontakt till det som vi kastar. Vi gör oss av med det. Vi kapar banden till dom prylarna. Energin kan flöda så mycket lättare.

Ska vi då göra oss av med allt? Absolut inte. Men det som vi inte har saknat eller känner att varför sparade jag på detta? Det är vi färdiga med. Är det trasigt, eller att det inte är så användbart-kasta. Kan någon kanske använda det- sälj eller ge bort.

Låt det bli ett fritt flöde i dina energier och energier på hemmaplan. Du kommer att märka skillnad. ❤️

Önskar er en riktigt god natt och en fin och harmonisk morgon. ❤️

©️ Brigitte Cardemyr 2020

Bullbak

Nu ska inte detta blogginlägg handla om bullbak i sig. Utan om det som föranledde till baket. Och hur det kommer sig att det kan göra detta.

Ja, ni som har läst gårdagens blogg vet ju om mitt yngsta barnbarn som insjuknande hastigt igår kväll. Och han ligger på Östra sjukhuset sen tidigt i morse. Det blev akut ambulansfärd från hemsjukhuset NÄL till Östra. Prover och utredningar har gjorts och mer vet jag inte i nuläget. Vilket i sig är både oroligt och enerverande.

Här gäller det att andas. Acceptera att just nu vet jag inte mer än vad jag gör och omvandla oron till något mer användbart, kreativt. Som gör att tankarna skingras, positiva känslor infinner sig och det stärker. Även om lilleman är i tankarna hela tiden. Landa, erkänna oron och använda den till något positivt. Och inte glömma andas. Långa, djupa andetag. Andas in och andas ut.

Testa: Blunda. Andas in genom näsan och ut genom munnen. Andas in ljus och kärlek eller styrka medvetet och andas ut oro, rädsla, smärta medvetet. Tre-fem gånger. Eller nån fler om du vill. Detta fungerar. Tänk på psykoprofylax andningen i samband med tex förlossning.

Känner du oro, rädsla så tänk och känn efter hur du kan omvandla den energin till något som stärker dig. Meditera.

Jag brukar också tänka på alla lyckliga och glada stunder som just nu är dom stunderna med lilleman. Det gör att jag tänker på honom med kärlek. Och våra tankar är energi. Och den energin når honom.

Om vi vill ha el från punkt A till punkt B. Så ser vi kabeln. Men vi ser inte elen. Elen är kraften som ger resultatet i punkt B.

Så använd dina tankar, energi, till det som du vill ska växa. Inte till det som du vill att det ska minska.

Önskar er alla en fridfull natt och en god morgon. ❤️

©️Brigitte Cardemyr 2020

En helt vanlig lördag eller inte.

Hela dagen har varit så rogivande. Så lugn. Och det är ju fantastiskt i sig. Jag har planerat hur jag vill göra om i trädgården. Dock har det stannat vid planering. Men jag har i allafall bestämt mig att jag ska ha tillbaka myntan. Tröttnade på den för ett par år sedan då den började sprida sig ut på gräsmattan. Visserligen doftade det ljuvligt när man klippte gräset men ändå. Men som sagt nu ska det tillbaka. Alltså får jag flytta på två odlingskragar, ja eller fyra för dom är uppbyggda. Det är i allafall ett framsteg.

Mynta på tork för ett par år sedan.

Sen framåt eftermiddagen kände jag att jag måste till Christel. Tänkte först att det var för att hon fyller år idag. Och åkte dit med en väninna. Som tur var.

Besöket började lugnt och stillsamt. Men sen hände det något. Från ingenstans. Och ambulans tillkallades och min dotter fick åka med lilleman till akuten. Jag och min väninna blev kvar, barnens pappa kom samtidigt som ambulansen skulle åka.

Efter en stund åkte jag och väninnan hem.

Där är vi nu. Så ytterligare ett väldigt sent blogginlägg.

Så mina älskade läsare. När ni får ett ”infall” för ni känner att ni absolut ska göra något. När det känns viktigt, även om det inte ser ut att vara det. Så gör det ändå. Lyssna till intuitionen. Den kan ni träna upp. Genom tex att när någon knackar på dörren, känn efter vem det kan vara. Eller samma med telefonen/mobilen. Eller om ni ska parkera någonstans där det brukar finnas fullt. Så rikta er tanke på ledig parkeringsplats eller be era änglar om hjälp. Därefter följ din känsla åt vilket håll du ska köra. Detta underlättar så mycket i livet även om det ”enkla” saker i livet.

Önskar er en lugn sömn och en helt fantastisk söndag ❤️

©️ Brigitte Cardemyr 2020

En helt underbar snäcka.

Vilken fantastisk dag

Idag har jag haft besök av en av barnbarnen. Och vi har planterat om dom små sköra plantorna som hade kommit upp. Hon diskade ur krukor, ställde dom på tork och efter att jag hade fyllt på med jord och planterat om så fick hon fylla på med lite jord till. Därefter fick hon vattna med en sprayflaska. Vilket hon tyckte nog att det var riktigt roligt då helt plötsligt så sprayade på mig. Hon höll så försiktigt i dom små späda plantorna som hon fick plantera om själv.

Hon har sett krukorna stå, när det bara fanns jord. Sen när plantorna började komma upp och nu var det dags att plantera om dom. Att se den fascinationen och glädjen hos henne när hon gjorde detta är helt fantastiskt. Ska bli intressant att se henne att ta hand om dessa när hon kommer igen. Och lära henne att ta hand om det lilla späda, som växer till något riktigt fint.

Att så, ta hand om örten/växten när den gror och växer upp för att sedan skörda resultatet är faktiskt väldigt fascinerande. Om vi vill se det så. För ibland så funkar det inte alls eller bara till viss del.

Här kommer jag in på Livets Cirkel. Så, vårda, skörda och vila. Oavsett vad det gäller. I Öster så sår vi, mellan vårdagjämningen och Sommarsolståndet. I Söder vårdar vi det som vi har sått så att det växer, mellan Sommarsolståndet och Höstdagjämningen. I Väst skördar vi, mellan Höstdagjämningen ochVintersolståndet, Det som vi har sått och vårdat. I Nord vilar vi, mellan Vintersolståndet och Vårdagjämningen, där vilar även naturen.

Det finns fortfarande tid att så det som vi vill ha in i livet. Sen under växandets tid gör vi det som vi kan för att det som vi har sått ska få så optimal chans som möjligt att få växa. Sen till slut får vi skörda det vi har sått. Ibland kan vi få vänta att få skörda, beroende på vad det är som vi har sått. Samma sak gäller allt som vi sår. Även det som vi skulle kunna låta bli att så.

Önskar dig en fin fredag kväll ❤️

©️Brigitte Cardemyr 2020

Nattblogg

Idag blev det en sen blogg. Beundrade himlavalvet förut. Stjärnklart. Att titta på en stjärnklar himmel ger sån känsla av expansion. Och insikt som påminner om hur små vi människor är jämfört med universum. Och hur mycket finns det där som vi inte har en aning om.

Som en av mina söner frågade mig när han var 9-10 år: ”Mamma, när tar universum slut och vad finns det efter det?” Vad skulle jag svara på det? Mer än att vår teknologi har inte kommit så långt att vi kan utforska det.

För vår mänskliga logiska sinne så bör det ju ta slut nån gång. Finns det en vägg där då? Och vad finns bakom den väggen för det kan ju inte bara vara tomt. Han var en filosof då och är det idag.

Samma med vår Moder Jord. Tänk er det undret att blommorna kommer återigen år efter år. Träden gör nya blad och tappar dom på hösten och gör nya på våren igen. År efter år. Visst är det fantastiskt? Och att vi har magnetpoler på syd/nord polen? Att det finns stora kraftiga strömmar i haven. Och att tidvattnet styrs av månen. Eller när vattnet/vågorna formar stenar i vattnet.

Vi klipper gräset , bara rakt av ganska brutalt och det fortsätter att växa. Vilken livskraft.

Om vi ser på allt det fantastiska runt oss och på stjärnorna så visst har vi alltid något fantastiskt att glädja oss åt och låta oss vara fascinerade över det. Och vara tacksamma för att vi har allt det fina.

När det är stjärnklart ute. Gå ut och titta på himlavalvet. Tänk dig hur långt borta dom är och hur dom ändå lyser så starkt att du ser dom ❤️

©️ Brigitte Cardemyr 2020

Idag är det inte mycket med något.

Och rubriken är inte rättvisande någonstans. Klart det är mycket av något eller mer av än av något annat. Så är det ju alltid. Eller hur?

Vad menar jag med rubriken? Jo, att det blir inte så mycket gjort idag. Lite där och lite här. Och så vila däremellan. Varför?

På grund av min vänstra arm där jag har lymfödem efter bröstcancer operationen. Där stora ”säcken” med lymfkörtlar togs bort.

Och idag värker armen. Den har varit svullen länge. Vissa dagar bättre och andra sämre. Det här gör att sen/muskelfästen vid axeln och ryggen blir överbelastat. Är jag ute och går utan rollatorn där jag har stöd för armarna så får jag ont i ryggen på vänster sida. Tömmer jag diskmaskinen så blir tyngden för tung och jag får ont. Så här har jag det och jag får acceptera det. Det är ju egentligen mer eller mindre en bagatell jämfört med vad det kunde ha varit.

Vad kan jag göra åt detta? Vete tusan helt ärligt. Vet att motionera är bra, och jag har kommit på att fixa en löst sittande mitella som stödjer armen men som ändå inte klämmer ihop armen är bra när jag är ute utan rollatorn. Då får jag inte alls så ont. Tigerbalsam ❤️

Jag har accepterat detta, det betyder inte att jag inte tycker att det är jobbigt när det värker. Men jag lyssnar till kroppen och tar lugnt dom dagarna. Avlastar armen. Lätt massage på armen, värktabletter och så tigerbalsam. Och stöd ”strumporna” dag och natt. Om jag inte hade accepterat detta så hade jag nog tyckt att det var jobbigare.

Så just nu blir det inte nån mer kvalificerad blogg. Hoppas att ni har överseende med detta.

Ta väl hand om er ❤️

©️ Brigitte Cardemyr 2020